Igår var Hanna jag och Maria ute och åt på BK. Jag provade strutsfilé som trots att jag ville ha den välstekt kom in rå som en okokt morot. De fixade till den så jag blev i alla fall mätt och belåten. När jag för en gångs skull inte krånglar till min beställning så blir det fel ändå. Jag har en viss förmåga att ändra alla maträtter som finns på menyn. Det slutar oftast med att nåt blir fel...

Vi hade en mycket trevlig kväll och efter middagen gick Maria och jag till Riva. Vi satt och pratade med några trevliga(?) läkarstuderande. En kille frågade om jag var i trettioårsåldern(hur man nu kan komma på idén att fråga nåt sånt) Jag blev såklart inte speciellt glad. Så frågade han hur gammal jag var på riktigt. Ehh, 29 det är en jäkla skillnad, eller?

Det var inte alls det här jag skulle berätta. Några stolar längre bort vid vårt bord satt en äldre man. Propert klädd och det såg ut som om han tappat bort sitt middagssällskap. Rätt var det var såg jag i ögonvrån att han blundade. Lite trött kanske. Nästa stund ramlar han baklänges av stolen rakt ner bakom ett bord. En ganska högljudd smäll och mycket förvånad propert klädd herre vaknar till och ställer sig upp. Mannen tar sig lite om huvudet, fixar till stolen som ramlat, sätter sig igen som om inget hänt, och somnar om... Ja det är ett sätt att spendera en lördagkväll på.

Kul hade vi i alla fall.