Man lär sig nya saker varje dag...

(Det går bara att lägga in bilder högst upp i inlägget, bilden hör till ett stycke längre ner)

Vilda för ett par månader sen

Måste börja med att ta tillbaka mina onda ord om DanskeBank från i fredags. Igår ringde en trevlig banktjänsteman upp och löste problemet på två röda sekunder. Vad har jag lärt mig? Prata med rätt person från början.





Tilias koppel var också återfunnet, har inte hunnit hämta det än bara. (Vet att jag överreagerade lite i fredags, så går det när man hoppar över lunch och stressar en hel dag...) Vad har jag lärt mig? Herregud, ät lunch, hur svårt kan det vara?





Vet inte om jag lärde mig nåt mer i fredags. Hmm, låt inte radion i bilen vara på mer än max två minuter. Eller det visste jag ju redan men glöm inte tala om det för Sanna... Förra gången batteriet dog var på SM i Helsingborg. Jag satt och var nervös och lyssnade igenom kürmusiken i bilen, igen och igen och igen. Tillslut var batteriet heltomt. Turligt nog hittade Salam och jag en händig man som hjälpte oss igång igen. Så kan det gå.





Ja det var inte alls det här jag tänkte skriva utan jag tänkte faktiskt blogga lite om hästarna idag. Iallafall två av dem. Vilda och Ciwi.






Vilda är en av hästarna som jag har på utbildning. Vildas ägare har varit på besök i två dagar för att hälsa på sin häst. Konstigt nog har vi faktiskt inte träffats förut, så det var jättekul att ses! Igår red jag och idag provade hon sin häst för första gången. Allt fungerade jättefint och Vilda var så fin! Det var kul att få se henne från marken idag, det var jättelänge sen som jag såg någon annan rida henne och nu ser man verkligen att det hänt mycket med henne de senaste månaderna. Vildas ägare Eva tyckte också hon var fin och Vilda kommer att få stanna en tid till. Jättekul tycker jag!








Ciwi har vilat två dagar i rad och jag vet att han brukar bli lite laddad. Idag var inget undantag. Idag var det dessutom lite liv och rörelse i ridhuset samtidigt som jag red. Läktaren och sargen blev städad. I vanliga fall hade jag förmodligen väntat med städningen tills efter jag ridit, men så tänkte jag om. Hur ska jag kunna tävla på stora arenor om han inte tål lite liv och rörelse runt omkring sig?





Det hela slutade med att jag BARA fick koncentrera mig på att han inte skulle kasta sig iväg så fort han hörde minsta lilla ljud. Phu, mycket påfrestande för tålamodet. Varje gång han kastade sig iväg så gjorde jag halt och sen fram igen. Alltså försökte att få honom att lyssna på mig trots att han blir skrämd. Tillslut så kändes han riktigt fin och han var någorlunda lugn, men inte helt avslappnad... Känns alltid lite sådär när man haft ett tuffare ridpass tycker jag, men vi gör ett nytt försök i morgon och jobbar vidare på att han ska vara mer uppmärksam på mig än på alla ljud runt omkring. Faktum är att han är som mest "tittig" på hemmaplan, på tävling brukar han faktiskt vara mer fokuserad. Tur är väl det! Slutligen, vad lärde jag mig här? Vänta med städning är aldrig fel kanske? :)