Wow-känsla med size zero!

Sharpmans Sadelevent blev en succé, i alla fall om ni frågar mig. Säkert om ni frågar dom andra som var där också :)

Vår del av programmet började med att Nina Lilja och jag red ett litet dressyrprogram. Vi red till Maroon Fives nya låt Moves like Jagger, tyckte det blev ganska häftigt. Vi hade lite banan emot oss då det stod tre hinder mitt i ridhuset. men jag tyckte vi löste det hela ganska bra. Hästarna var jätteduktiga och skötte sig fint trots en minst sagt spektakulärt ridhus! Känns faktiskt jättebra att Ciwi var så cool när det hände så mycket runtomkring.

Efter vår lilla uppvisning så var det dags för Sadelmästaren Carsten Engelke att demonstrera lite nya sadlar för oss. Han sa direkt att för min del kunde han nog inte göra så mycket eftersom den sadeln jag hade var bra på Ciwi.

Han började med Ninas häst Bonheur, en sjuåring som nyligen gått 7-årschampionat i Flyinge. Hon fick prova en likadan sadel som jag har. Det var väldigt intressant att se vilken skillnad det faktiskt blev. Enligt Nina var känslan densamma, hästen kändes betydligt bättre och mer avspänd med nya sadeln.

Efter en stund fick Ciwi prova på att byta sadel. En nästan likadan som jag har fast den är lite annorlunda skuren mitt på undertill sadeln. Hästar som gör mycket samlande rörelser som piaff och passage behöver extra utrymme mitt under sadeln och i Prestige D1 Zero så är det någonting som är borttaget som gör att hästens rygg får mera plats. Dessutom blir känslan i sadeln annorlunda eftersom sadeln har en lite smalare midja. Passar framförallt lite mindre ryttare som jag förstod det. Det var lite svårt att beskriva hur det kändes bättre men Engelke själv beskrev det som att man fick ytterligare en dimension i sadeln. Ja nåt åt det hållet kanske. Häftig känsla i allafall och Ciwi kändes väldigt avspänd och fin i den också.

Mitt i en bytesserie i varje

Gänget samlat. Carsten, Jana och Linda från Sharpman, Nina på Bonheur. Karolina från Atg-kliniken. Karolina som för övrigt hjälpte Ciwi att bli av med onda tanden. Sen en veterinär till från mälarkliniken.

Carsten var väldigt engagerad och poängterade ofta hur mycket han älskade sitt jobb. Dessutom engagerade han sig jättemycket i Ciwi och gav en massa roliga små utrustningstips som kunde göra förbättringar. Bland annat förklarade han att väldigt ofta får hästar tryck av nackstycket och föreslog ett elastiskt sidostycke, alternativt ett fårskinn under nackstycket. Om det var tillåtet att rida med de elastiska sidostycket på tävling ska jag låta vara osagt, men lite spännande lät det allt! Under tiden vi stod där så sa en veterinär den här hästen har alldeles för liten rumpa och alldeles för lite muskler. Han behöver ut och galoppera. Jaha tänkte jag, intressant (eller inte) Då sa Carsten att man först och främst måste lyssna på sin egen känsla och inte lyssna för mycket på vad andra säger. Det lyssnade jag på i alla fall. Nu menar jag inte att Ciwi inte behöver ut och galoppera i skogen då och då. För det får han faktiskt  när andan faller på, men så omusklad och tunn tycker jag faktiskt inte att han är så att det är det första man behöver kommentera är just det, även om han säkert bara sa det i all välmening.

Det blev en toppendag med mycket inspiration! Tack till Sharpman som fixar såna roliga evenemang och tack till familjen Lilja för att dom tillhandahåller en så fin anläggning.

Jag har varit där idag igen och hjälpt våra duktiga elitlagsryttare, när Mantorpsryttarna arrangerade sista Elitserieomgången. Två av rappestads lagdeltagare rider på våra hästar. Pele och Never som båda är i 23-årsåldern. Ellinor och Johanna gör ett toppenjobb med gamlingarna och tjejerna debuterade idag i FEI inledande program. Klart godkänt resultat och laget kom tvåa idag och trea totalt i serien. Jättekul!

Ellinor Jonsson, Maja Häger, Ellinor Norin och Johanna Rygaard. Bra jobbat tjejer!!