torsdag 27 oktober 2011

Och vinnarna är... Kill och Bill!

Foto: Kattuppfödare Helen Hulterström
Kattungarna börjar mer och mer vänjas vid att vara stallkatter med alla faror det nu innebär. Tuffast är Kill. Bill står alltid två steg bakom och skriker lite förtvivlat. I söndags hade jag dom ute en stund när jag mockade. Efter två mockade boxar var jag på väg att ta in dom, men hittade dom ingenstans. Sen hördes ett pip och efter en stund hördes en hel klagosång högt uppe från träden. Två ledsna katter på varsin gren högt högt upp i ett träd. Långt över våra steghöjder och till och med över taket på flygeln. Efter lite googlande förstod jag att katter kommer ner av sig själva allt som oftast och det enda är att vänta. (alternativt ringa brankåren efter ett par DAGAR!)

Kändes inte kul att lämna stackarna kvar men alternativet att klättra upp och hämta dom kändes ännu mindre lockande... Åkte ut tidigt på måndagmorgonen och kvar i trädet satt en katt kvar. Bill såklart. Kill kom och mötte mig på marken, mäkta stolt över att ha vågat sig ner själv! Efter några timmars lockande och möte halvvägs av Jonas så kom även Bill ner. Sen dess har jag inte sett dom ens titta åt träden. Hoppas dom håller sig på mattan ett tag nu...

onsdag 19 oktober 2011

Lite bilder från Sharpmandagen!





Kristina Warg var med och hoppade





Carsten med den nya hoppsadeln.




Bilderna är från Sharpmans FB-sida.

Finalbidrag i kattävlingen!

Även om intresset här på bloggen verkat svalt för kattnamnstävlingen så har det på FB och här kommit in över 40 förslag. Kul!

Finalisterna är:


  • Hick-Up & Putte (Förslag från Kajsa Eriksson och Filippa Gemryd)
  • Kill & Bill  (Sanna Esping, Marianne Zeidan)
  • Timon & Puma (Kristin Ljungberg)
  • Cola & Lakrits (Kristin Ljungberg, Anki Hjortstig och Salam Zeidan)
Rösta kan man göra på Facebook på min sida. Vill man rösta måste man tyvärr bli vän med mig, men det kanske både du och jag kan stå ut med ;)

Röstningen avslutas om några dagar. Lycka till nu finalisterna!

måndag 17 oktober 2011

Jag har ju hintat om att en hästaffär ska äga rum...

Idag har min finaste lilla häst flyttat till en ny ryttare. En juniorryttare som kommer passa Camelia perfekt. Elin och Camelia känner varandra sen i somras, så dom har haft gott om tid att lära känna varandra. Det känns konstigt nog bara helt rätt och jag är helt säker på att det här blir bäst för alla. Speciellt blir det bäst för Camelia och Elin. Dom är som klippt och skurna för varann och vi önskar dom all lycka till i framtiden!

Här är några bilder på fina ekipaget.

Foto: Viktoria Råhlin


Foto: Viktoria Råhlin

Namnförslag på två busfrön...

Förra veckan flyttade två nya svarta små busfrön in hos oss i Rappestad. Idag var dom för första gången ute och luftade sig alldeles själva. Det tog cirka 30 sekunder innan en av dom satt tre meter upp i ett träd och ca 45 sekunder innan den andre jagade en kaja högt uppe i ett annat träd. Phu...Nervös väntan på marken innan vi förstod att dom kunde komma ner igen alldeles själva.

Gullungarna hade ett namn när dom kom, men det passar inte riktigt in på två så coola killar så nu efterlyses namn! Roliga, fiffiga, knasiga, you name it. Den som hittar på finaste namnen (som faller juryn i smaken) vinner ett pris!






söndag 16 oktober 2011

Wow-känsla med size zero!

Sharpmans Sadelevent blev en succé, i alla fall om ni frågar mig. Säkert om ni frågar dom andra som var där också :)

Vår del av programmet började med att Nina Lilja och jag red ett litet dressyrprogram. Vi red till Maroon Fives nya låt Moves like Jagger, tyckte det blev ganska häftigt. Vi hade lite banan emot oss då det stod tre hinder mitt i ridhuset. men jag tyckte vi löste det hela ganska bra. Hästarna var jätteduktiga och skötte sig fint trots en minst sagt spektakulärt ridhus! Känns faktiskt jättebra att Ciwi var så cool när det hände så mycket runtomkring.

Efter vår lilla uppvisning så var det dags för Sadelmästaren Carsten Engelke att demonstrera lite nya sadlar för oss. Han sa direkt att för min del kunde han nog inte göra så mycket eftersom den sadeln jag hade var bra på Ciwi.

Han började med Ninas häst Bonheur, en sjuåring som nyligen gått 7-årschampionat i Flyinge. Hon fick prova en likadan sadel som jag har. Det var väldigt intressant att se vilken skillnad det faktiskt blev. Enligt Nina var känslan densamma, hästen kändes betydligt bättre och mer avspänd med nya sadeln.



Efter en stund fick Ciwi prova på att byta sadel. En nästan likadan som jag har fast den är lite annorlunda skuren mitt på undertill sadeln. Hästar som gör mycket samlande rörelser som piaff och passage behöver extra utrymme mitt under sadeln och i Prestige D1 Zero så är det någonting som är borttaget som gör att hästens rygg får mera plats. Dessutom blir känslan i sadeln annorlunda eftersom sadeln har en lite smalare midja. Passar framförallt lite mindre ryttare som jag förstod det. Det var lite svårt att beskriva hur det kändes bättre men Engelke själv beskrev det som att man fick ytterligare en dimension i sadeln. Ja nåt åt det hållet kanske. Häftig känsla i allafall och Ciwi kändes väldigt avspänd och fin i den också.

Mitt i en bytesserie i varje


Gänget samlat. Carsten, Jana och Linda från Sharpman, Nina på Bonheur. Karolina från Atg-kliniken. Karolina som för övrigt hjälpte Ciwi att bli av med onda tanden. Sen en veterinär till från mälarkliniken.


Carsten var väldigt engagerad och poängterade ofta hur mycket han älskade sitt jobb. Dessutom engagerade han sig jättemycket i Ciwi och gav en massa roliga små utrustningstips som kunde göra förbättringar. Bland annat förklarade han att väldigt ofta får hästar tryck av nackstycket och föreslog ett elastiskt sidostycke, alternativt ett fårskinn under nackstycket. Om det var tillåtet att rida med de elastiska sidostycket på tävling ska jag låta vara osagt, men lite spännande lät det allt! Under tiden vi stod där så sa en veterinär den här hästen har alldeles för liten rumpa och alldeles för lite muskler. Han behöver ut och galoppera. Jaha tänkte jag, intressant (eller inte) Då sa Carsten att man först och främst måste lyssna på sin egen känsla och inte lyssna för mycket på vad andra säger. Det lyssnade jag på i alla fall. Nu menar jag inte att Ciwi inte behöver ut och galoppera i skogen då och då. För det får han faktiskt  när andan faller på, men så omusklad och tunn tycker jag faktiskt inte att han är så att det är det första man behöver kommentera är just det, även om han säkert bara sa det i all välmening.

Det blev en toppendag med mycket inspiration! Tack till Sharpman som fixar såna roliga evenemang och tack till familjen Lilja för att dom tillhandahåller en så fin anläggning.

Jag har varit där idag igen och hjälpt våra duktiga elitlagsryttare, när Mantorpsryttarna arrangerade sista Elitserieomgången. Två av rappestads lagdeltagare rider på våra hästar. Pele och Never som båda är i 23-årsåldern. Ellinor och Johanna gör ett toppenjobb med gamlingarna och tjejerna debuterade idag i FEI inledande program. Klart godkänt resultat och laget kom tvåa idag och trea totalt i serien. Jättekul!

Ellinor Jonsson, Maja Häger, Ellinor Norin och Johanna Rygaard. Bra jobbat tjejer!!





måndag 10 oktober 2011

Clinic med Sharpman Saddlery på lördag!

Ciwi och jag ska medverka på en clinic/riduppvisning på lördag. Sharpman bjuder in alla som vill att komma och  lyssna på föreläsningar och titta på både hopp och dressyruppvisningar. Bland mycket annat ska en helt ny hoppsadel presenteras, en sadel med två bommar som ska vara fantastiskt bra för alla hoppryttare!

Det kommer att finnas många bra erbjudanden, till exempel får man en gratis sadelutprovning (värde 600:-) om man bokar tid under helgen. Hur bra är inte det?! Evenemanget hålls på Nina och Sissi Liljas fina anläggning utanför Mantorp. Välkomna!