Inte alltid som man tänkt sig...

Ikväll skulle jag egentligen varit på matlagningskurs. Jag köpte det till P i julklapp och tanken var att vi skulle ha gått redan i februari. Men av olika anledingar så har kursen skjutits upp flera gånger. Idag var det iallafall dags.

Vi stressade iväg ifrån Linköping lite sena som vanligt och på väg mot Väderstads centralkrog så kom vi på att vi skulle ringa och fråga var det låg någonstans. Då fick vi reda på att kursen var flyttad igen. Till nästa torsdag. Någon hade bara glömt att meddela oss det... Synd bara att vi redan var på motorvägen och synd bara att jag inte kan nästa vecka. Tur att det var P som pratade med dom, han är alltid mer förstående och sympatisk i såna situationer :)


Vi fick ju i alla fall en fin biltur hela vägen till Mantorp och tillbaka. Väl tillbaka i stan så bestämde vi oss för att helt låta bli att laga mat och istället gå ut och äta. Vi gick till Charken och hade precis satt oss och börjat beställa mat när Emma och Fredrik dök upp. Av alla ställen och tider så möttes vi alltså där. Mycket trevligt sammanträffande, det blev alltså en bra kväll med god mat och trevligt sällskap trots allt.

Efter maten har jag passat på att anmäla mig till lite tävlingar. Vi har tävlingar hemma i Rappestad i mitten av maj som jag bland annat ska vara med på. Fick ett tokryck och anmälde Camelia till en klass i Rappestad. Finns inget bättre sätt att motivera sig på än att anmäla sig till en tävling :)

Hon är riktigt fin nu faktiskt. Dessvärre hinner jag inte med att rida henne så mycket själv just nu. Många andra hästar som står före i kön. Men det betyder inte att hon inte rids, duktiga praktikanter och elever håller henne i fint trim. Sen rider jag henne såklart ett par dagar i veckan själv.

Katara har idag fått träna på att ha kandar för första gången. Jag red bara ett lugnt pass för att hon skulle få vänja sig med det annorlunda bettet. I morgon ska vi rida ut och då ska hon få ha det på sig också. Det brukar vara ganska bra att börja vänja dom så. Under lugna former utan press. Det verkade hur som helst som om hon inte brydde sig ett dugg om det extra skramlet i munnen. Däremot brydde jag mig om de obekväma tyglarna. Tunna platta lädertyglar som man inte fick nåt grepp om alls. Det är nog bäst att byta ut innan man rider på några skogsturer ;)