Tre hästflyttar på en och samma dag...

Idag har min allra första egna ponny, Zinnia, flyttat till himlen. Tillsammans med henne så flyttade även Sannas ponny Derra.

Zinnia fick jag när jag var fem år och hon var föl. Zinnias mamma Scilla var den ponnyn som jag lärde mig rida på. Zinnia var också världens snällaste att rida. Jag har ungefär en miljon minnen från Zinniatiden. Många bra och några mindre bra men som är väldigt roliga så här i efterhand. Som den gången på Boxholms terrängbana och deras vattenhinder. Det var tidig vår och vi skulle i god tid innan tävlingssäsongen började vattenträna lilla ponnyn eftersom hon var absolut livrädd för vattenhinder. Det slutade med att hon hoppade ett jätteskutt över vattnet och jag tappade balansen och landade, ja just det i vattnet. Allt utom hjälmen var under vattenytan. Zinnia var torr och glad!

Eller den gången när vi faktiskt badade frivilligt i Sixtorpssjön en varm sommardag, och på tal om Sixtorp där gjorde Zinnia sin allra första hopptävling. Jag tror vi kom femma i typ Lätt E hoppning, men det viktiga var inte placering utan det jag tydligast kommer ihåg var de rosa lindorna. Nu vill jag bara tala om för dagens ungdom att rosa lindor var inget som fanns på riktigt på den tiden. Oh nej, på sin höjd kunde det kanske finnas blå lindor att köpa. Rosa var i stort sett otänkbart.

Men, rosa var ju min favoritfärg, och eftersom min mamma är en ganska påhittig mamma så färgade hon vita benlindor och schabrak rosa till Josses och min förtjusning (och Zinnias såklart)
Alla i vår ridgrupp hade till slut en egen färg till sin häst. Carin Elg (som numera är en duktig hoppryttare) och Farida hade mintgrön, Emelie och hennes häst hade röd. Josse och jag rosa. Vad Sophie och Challe hade kommer jag inte ihåg. Kan det varit ljusblått? Eller kanske att hon hade rosa också...


Efter att jag slutade rida Zinnia så har hon säkert lärt hundra barn att rida och många många har haft en speciell relation med henne.

Josse och Zinnia när de vann Karamell Cup hos Sissi Lilja. Gulliga!

Derra eller Deris Boy som han hette egentligen har en betydligt längre meritlista än Zinnia och har tillsammans med sina ryttare flertalet SM-medaljer. När jag tävlade ponny så var han min allra svåraste konkurrent med sin dåvarande ryttare Sara Grönvall. Senare så fick Sanna ta över honom och hon vann bland annat SM-guld i dressyr på honom. Derra har också under sin långa karriär lärt massor av barn att rida.

Tredje hästflytten idag var inte till himlen, men väl till Östermalm och till Stockholms Ridhus. Wilda har flyttat hem till sin ägare, Eva Tillmar. Wilda har stått här på utbildning i ett år och tre månader och det känns nästan lite sorgligt att hon har åkt. Wilda är verkligen en jättemysig häst och vi är några stycken här som kommer sakna henne mycket!