Skönt ändå det är att komma hem! Har hämtat Tilia nybadad och fin hos Salam och Marianne. Tilia trivs så bra där att hon nästan inte vill åka hem. Tack för hjälpen!
Hästarna kom hem till fina boxar och mat och allt var redan fixat så det var bara att ställa in, tack till den som fixat med det! (kanske var Salam det också? ) Efter en lång helg är det mycket uppskattat!
Idag gick tävlandet mycket bättre även om det bara blev en start. Igår eftermiddag började jag må lite dåligt nämligen. Även hästskötarna var lite dåliga, dessutom hade vi en boxgranne som också var lite halvsjuk. Gemensam nämnare verkade vara tävlingsplatsens restaurang...
Illamåendet kom för min del i vågor och jag kände mig allmänt matt. Sent på kvällen beslutade jag mig för att stryka Ciwi eftersom hans start var tidigt på morgonen. Jag resonerade att det var bättre att lägga den lilla energin som fanns på Generalen. Ciwi hade ju trots allt gjort en riktigt bra runda dagen innan och i sanningens namn så har vi kanske inte något med topplaceringarna att göra i ettan än så länge. Han hade fått sin träning helt enkelt och det hade känts trist att få en dålig runda bara för att jag inte är på topp.
När jag vaknade i morse var jag inte direkt bättre, men efter att ha varit och fodrat och fixat hos hästarna och själv ätit lite frukost så kändes det lite bättre.
Väl på uppvärmningen så kändes varken jag eller hästen på topp. Så kan det ju vara ibland. Lätt att få lite panik när det känns som om ingenting funkar. Bestämde mig för att bara rida övergångar och lösgörande arbete. Inte en enda rörelse gjorde jag innan jag gick in på banan. Lite läskigt faktiskt. Känns lite som att kasta sig utför ett stup när man går in på banan. Haha inte riktigt så dramatiskt kanske, men när man vet vilka som sitter på läktaren och tittar så är det lätt att få lite prestationsångest...
Hur som helst, musiken drog igång och jag börjar galoppera. Då åker ett öra bakåt på Generalen och han börjar skaka på huvudet på ett sätt som INTE är positivt. Tror han la tungan över bettet. Inte så bra start och jag tänkte att nu är det kört. På nåt sätt verkade han fixa till det ändå och programmet blev inte så tokigt trots allt. Inga större missar men inte på långa vägar samma energi som han har i vanliga fall. Efter sista ökade galoppen hade jag bara en diagonal kvar med en bytesserie. Här häde nåt med tungan igen. Stackars Generalen fick nån form av panik och bara bröt av till en helt okontrollerad slängtrav. Haha herregud vad konstigt det måste sett ut men jag låtsades som att det skulle vara så och fortsatte i en ökad trav. Det var faktiskt lite komiskt och jag kunde inte låta bli att skratta lite sista uppridningen.
En första blick på tavlan och 52 % dök upp. Då ville jag dö lite, men det visade sig inte stämma som väl var! 64% och sex procent upp sen dagen innan. Helt klart godkänt med tanke på omständigheterna. Jag tror jag hamnade ganska långt ner men vi var ett helt gäng på 64 %
Vann gjorde Brink på Ciwis brorsa Biggles. Ciwis andra bror kom trea, Charlston med Kristian på ryggen. Han såg jättefin ut och det var en helt annan häst än i Helsingfors.
Helgen har trots lite illamående och prislöshet varit jättebra. Helsingborg är ju en fin stad, vi har träffat trevliga människor och Dennis och Fredrik är kanske de roligaste, snällaste och gulligaste "hästskötarna", precis lika bra som Salam och Fanny! (Och det är ett mycket bra betyg!)
Bilder kommer i ett eget inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar