Wengo har inte sett nåt annat ridhus än vårt och Lianes under tiden han har varit hos oss och Irish är ganska "tittig" i vanliga fall och senaste tävlingen i höstas så höll han sig stadigt två meter ifrån väggen tills i slutet av programmet när han slappnade av lite.
När man tränar hemma så gör det ju inte så mycket att han står emot och tittar lite på omgivningen i början av ridpasset. Han slappnar ju alltid av efter en stund. Tyvärr funkar ju inte det systemet så bra på tävlingsbanan. Där måste han vara lydig även om han är lite tittig. Det är här problemet har legat. När han blir spänd blir han lite okontaktbar. Inte så att han sticker iväg utan mest att han blir väldigt okoncentrerad och glömmer bort att det sitter nån på ryggen. Det blir svårt att genomföra ett program då...
Idag tog vi tag i problemet. Jag fick väldigt bra hjälp av mamma som var med idag. Jag nöjer mig oftast med att han går förbi det han är rädd för någorlunda nära och någorlunda i rätt form och sen berömmer jag honom när han har kommit förbi det "otäcka" som finns på väggarna. Hon upplyste mig om att han faktiskt inte behöver beröm för att bara gå rakt fram på spåret. Det borde vara en självklarhet när man är sex år. Hmm, ja det hade hon såklart rätt i.
Jag fick istället se till att varje gång han gick innanför spåret stanna honom och tvinga ut honom till väggen för att sedan berömma när han stod stilla bredvid det han var rädd för. Mycket effektivt. Efter att ha tagit mig ett helt varv runt ridhuset på det här viset gick han som tåget. Han kände sig trygg med att vara vid väggen istället för innan när han bara kände sig rädd. Låter kanske enkelt men då vill jag bara påminna om att Mjölbys ridhus är 80(!)x20 meter och många faror lurar i väggarna. Phu..
Ju fler såna här ridpass man kan få på olika platser desto tryggare kommer han att känna sig med att det alltid är ryttaren han måste lyssna på. Det här blir ett helt nytt sätt för honom att träna på så det kanske tar ett tag innan han helt accepterar det, men det kändes absolut som om vi kom en bra bit på väg idag. Vi får se hur det går nästa ridpass. I morgon får han en lugn dag och på torsdag får han hoppa. Bra för unga hästar med variation. På fredag rider jag honom nästa gång och då blir det eventuellt i Mjölby igen, vi får se.
Wengo var lite mer okomplicerad. Mamma Christine red honom och han såg jätte mjuk och fin ut. Mamma med för den delen. :) Han är en stjärna faktiskt, han står stilla och snällt i transporten och är bara allmänt snäll. Och fin. Mamma var lite orolig att hennes häst inte skulle glänsa tillräckligt på söndag så på vägen hem stannade vi och köpte ett nytt glittrande böjt pannband till honom. Mycket fint.
:)
SvaraRadera