Lördagsdramatik...

För ungefär två timmar sen kom jag hem från dagens alla aktiviteter. De bloggar jag om lite senare. Jag kom i alla fall hem och planerade att åka och fira alla hjärtans dag med min syster Sanna och gänget.

Då ringer vår granne. Hon har två hästar varav en som hon lånar av oss. Zinnia, min ponny som jag haft sen hon var föl (och nu är hon 24).

Hon ringde och skrek osammanhängande att hästarna var påkörda. Hennes häst låg på vägen och Zinnia var försvunnen. Hästarna hade blivit skrämda när hon skulle ta in dem från hagen och de sprang igenom ett staket.

Fick ganska många flashbacks från min olycka för någon månad sen...

Mamma och jag åkte iväg och bestämde oss först för att försöka hitta Zinnia. Med hjälp av logiskt tänkande (mamma) hittade vi henne på stallplan vid vårt gamla stall, där för övrigt Zinnia föddes. Hon var oskadd!!! Inte en skråma och hon blev ganska nöjd över att komma in i stallet och äta upp morötterna som låg i krubban. Sorry Prinsen som bor där i vanliga fall.

Zinnia och min syster Josse vinner Karamell Cup i Sissi Liljas Ridhus för ungefär hundra år sen. Med på bilden är även Charlotte Pettersson på sin ponny Rocky

När vi kom upp till stora vägen var redan flera polisbilar på plats och det var långa köer. Vi hade telefonkontakt med vår granne som sa att hennes häst låg på vägen och inte ville resa sig. Fy vilken mardröm!. Lyckligtvis har vi en granne till som är veterinär, Åsa Frykman. En veterinär som är helt underbart fantastisk som ställer upp i alla lägen. Vi knackade på och hon var hemma. Vi åkte alla upp till hästen som nu hade ställt sig upp. Åsa tog med sin transport. Efter att i princip ha lyft in hästen i transporten kom vi iväg till hennes klinik i Mantorp.

Hästen är mycket svårt skadad och chockad och utgången är högst osäker. Hon kommer att få natten på sig och kommer att röntgas i morgon bitti. Såren är sydda och hon är omplåstrad så gott det går. Alla ben är hela men det finns en misstanke om att halsen eller nacken kan vara skadad. Hur allvarligt får vi reda på i morgon. Jag håller alla tummar för att det går bra. Hur som helst är hästen i god vård.

De som satt i bilen blev enligt uppgift från polisen inte allvarligt skadade utan bara mindre skrapsår. Bilen tror jag var ganska demolerad. De hade förmodligen inte en chans att stanna. Skönt att det gick bra för dem!

Vad många (icke hästkunniga) bilförare inte känner till är att det är ungefär lika farligt att krocka med en häst som att krocka med en älg. Livsfarligt alltså. Tänk på det ni som kör om hästar och ryttare i trafiken. Håll avståndet och kör sakta förbi!

Det som jag tycker är obehagligt är att det finns ingen hjälp att få snabbt i såna här situationer. Nu hade den här hästen tur att det fanns en veterinär så nära. Men jag vet ju med att det är omöjligt att få tag på en akutveterinär när det behövs. Jag själv fick vänta i nästan tre timmar innan mina hästar fick vård när jag var med om min trafikolycka. Det var ändå en vardag och mitt på dagen. Vilken mardröm om de skulle ha varit så här skadade. Nu var de lyckligtvis inte det.

Det här var andra chocken på två dagar. Igår körde jag över en katt. Helt plötsligt hoppade den upp framför bilen. Jag måste ha kört över den, men jag hörde ingen duns och bilen guppade inte till. Jag hann inte ens bromsa och katten var spårlöst borta. Den måste ha hamnat mellan hjulen på något vis. Jag ringde på hos den jag förmodade var kattägaren och han såg inte speciellt förvånad ut. Jaja jag märker väl om han kommer in till middagen. Hoppas den gjorde det!!! Det visade sig att mamma råkat ut för exakt samma sak vid samma hus och troligtvis samma katt för ett år sen. Den katten kan inte ha många liv kvar.