Om att ge upp.

Det är verkligen inte det jag säger i första taget. Jag brukar inte ge mig. Är ganska envis för det mesta. Håller man på med hästar är envishet, tålamod och ihärdighet nästan ett måste. I alla fall om man vill komma nån vart.

Men ibland kan det faktiskt vara så att ge upp är det bästa man kan göra och nu ångrar jag lite att jag inte gjorde det tidigare...


Ciwi och jag har den senaste månaden haft olika åsikter om en stol och en filt som står i ett av hörnen i ridhuset. Han påstår att den är LIVSFARLIG och varje ridpass måste han högt och tydligt påvisa detta medans jag varje gång med olika metoder talar om att den är inte farlig och han faktiskt måste lära sig att kunna gå förbi en stol utan att hoppa i luften eller kasta sig åt sidan eller tvärstanna och springa åt andra hållet. Jag lyckas varje gång övertala honom att gå ut i hörnet tillslut men han är alltid misstänksam...

I fredags kände jag att nu får det vara nog. Jag bad Nadja att ställa ut stolhelveten. Ett ridpass i lugn och ro och en häst som utan problem kunde gå ut i hörnen blev resultatet. Var det jag eller han som vann? Eller vann vi båda på det kanske? Ja så är det nog, som i ett förhållande. Ett givande och tagande helt enkelt.

Som tur är så är Ciwi inte alls på samma sätt när han är borta på tävling. Då är han oftast fokuserad och inte så tittig. Det är skönt i alla fall!

En annan sak som inte ska lämna en är hoppet. jag har fortfarande lite hopp kvar om att hitta min telefon som försvann igår kväll i en taxi på väg till Cloetta Center.  Den blev kvar i baksätet och taxibolaget har inte hittat den :(( Troligtvis har den som kommit in i bilen efter tagit den. Usch hela min kalender och allt var i mobilen och jag har massor med lektioner och andra saker inbokade i veckan. För att inte tala om alla bilder och annat man har i telefonen. Skitjobbigt att bli av med och skitirriterande att inte den som hittade den var ärlig nog att inte lämna den till taxichauffören. Både kortet och telefonen är nu spärrat så det går i alla fall inte att använda den. Men fortfarande finns ju chansen att nån vänlig själ lämnar in den till polisen :)

Under kvällen kommer nog min lånetelefon att komma igång så då går det i alla fall att nå mig. Smsa gärna om du har bokat  in ett möte med mig i veckan så jag får koll på livet igen. tack :)