Nervös...

Fy tusan, ska det inte vara roligt att tävla?? Det verkar som jag är alldeles uppstressad över den här tävlingen i Laholm. Trots att jag vet att det går som det går och att världen inte går under om det går dåligt och gud vet allt.


Idag red jag så dåligt att det liknade ingenting. Tidigare i veckan kunde vi minsann göra alla rörelser fint och utan minsta problem. Idag funkade inget. Eller tillslut efter ett halvt nervbryt och lite peppning från syster och mamma så gick det faktiskt lite bättre och jag klarade av att rida igenom det svåra Svår B. Beslutade mig för att vänta med att bestämma mig för om jag ska rida det eller inte på lördag. Så. Inte svårare än så. Dagsformen får avgöra. Bra. En plan. Alltid skönt att ha. Så nu känns det lite bättre.

Tilläggas bör att jag kunde rida alldeles utmärkt på övriga fyra hästar som jag ridit idag. Konstigt det där :)

Dessvärre har det hänt riktiga tråkigheter den här veckan i stallet. En av våra fina ridskoleponnyer blev sjuk i tisdags och fick avlivas på onsdagen. Hon hade fått akut bukhinneinflammation och det fanns ingenting veterinären kunde göra för att rädda henne.

 Bild från hoppträning i somras med Ninni på ryggen

Man vet inte heller vad det beror på. Lite läskigt att det kan gå så snabbt, från att ha varit busig och pigg som vanligt till att inte finnas mer på bara ett dygn. Usch. Jag har själv inte ridit och tävlat Tracy men däremot hennes pappa Jesper. Tracy var framförallt omtyckt av dom som gillade hoppning med lite fart i. (Dressyr däremot var en helt onödig gren enligt denna mycket personliga och speciella ponny) Hon kommer att bli saknad i stallet av många!

Jesper och jag i Markaryd för ungefär 17 år sen