Lite bilder från Helsinki...

Efter andra prisutdelningen precis utanför arenan.



Framridning som var ganska liten. Som mest var det 21 hästar när jag red fram och det var mindre än 20x40 m och tre stolpar i mitten... Som ni ser ganska lågt i tak och där hoppade hoppryttarna 1.60 hinder. Å andra sidan red hoppryttarna inne i parkeringsgaraget(uppstallningen) där det var så lågt i tak att hästarna fick ducka för att komma under takbjälkarna.



Salam är koncentrerad.




Publiken.



Dressyrbanebyggare.



Världens bästa mamma som åker land och norden runt för att titta och hjälpa mig på tävlingar.



Lastbilen. När vi checkade in på färjan hem så lämnade Kristian en lapp med våra namn och personnummer till incheckningen. När vi fick våra biljetter så fick vi ett större skrattanfall. Mr Reidar Salam och Mrs Kristian von Krustenstierna var namnen som stod på biljetterna.




Insidan av Hartwall arena









På baksidan av Hartwall arena.





Korkeus 2 m. Nja kanske, Emmie upplyste mig just om att det betydde höjd...




Den här bilden är ju fantastisk. Lite dålig kontakt med munnen kanske. Jag fipplade med tygeln i programmet också. Tappade vänstertygeln i skritten. Hmm proffsigt...




Precis satt oss i lastbilen för hemfärd. Två mycket duktiga och trevliga och snälla hästskötare. Mr Reidar Salam och Emilia. De är värda tusen applåder och kramar för att de tagit hand om hästarna så bra under resan!!!



Tre minuter efter första kortet togs så sov de. Obs bilden är på riktigt inte arrangerad. De somnade verkligen så här. Lite trötta kanske...



En östgöte till fanns på plats och tävlade. Jag som gör allt för er bloggläsare var pinsam och gick fram och frågade om jag fick ta ett kort på Helena. Det fick jag. Hur det gick för henne vet jag i ärlighetens namn inte, jag såg en av hennes ritter och det såg jättefint ut men hon fick ett litet tidsfel.


Söndag klockan tolv och Generalen har det mysigt i sin hage igen. Till synes helt oberörd av äventyret och den långa resan. När vi lastade ur på Ågesta och tog en promenad så var han allt annat än trött, ganska vild till och med. Idag har Emmi skrittat honom. När jag frågade hur det kändes så muttrade hon lite och sa att det kändes inte som det såg ut på TV :)
Finska Yle sände tydligen hela küren. Min intervju var inte med, däremot min tysta teckenspråkkonversation med Salam. Hahaha...

Snart kommer det lite filmer också...

Kram på er!