Ridläger...

Hela veckan har ägnats åt ridläger. Det är väldigt roligt med ridläger, men också väldigt jobbigt. Barnen är ju jättegulliga och man skrattar nästan hela tiden åt alla tokiga saker de säger och gör, men barn har frågor. Många frågor. 24 barn och minst två frågor var. I minuten. Det blir ganska många frågor om allt och ingenting.

Förresten är det inte bara frågor utan många gånger bara måste de berätta hur gullig deras häst är eller exakt hur det kändes att galoppera och hur många steg det var. Men alla dessa frågor och allmänt prat är ju fantastiskt roligt och man blir alldeles lycklig när som igår en tjej sa att hon ville fortsätta att gå på ridläger hela livet. Eller en annan som sa efter att alla lyckats att galoppera samtidigt på spåret att det här var det bästa som hänt henne i hela hennes liv och att hon alltid skulle minnas det (sju år, gulligt).

En annan sak som jag kanske egentligen inte borde skriva, men jag kan bara inte låta bli för det är så roligt. En av dagarna råkade en pappa köra ner lite i diket. Han fick möte på grusvägen och var snäll och höll ut lite väl mycket för att lämna plats åt den mötande bilen. Ingen större skada skedd, ingen bil eller människa skadad. Dagen efter när vi red förbi stället det hände på berättar barnet som var med i bilen glatt om händelsen och sen vänder hon sig om till ett annat barn och säger alldeles glatt att min pappa kallade din mamma(den jag antar satt i den mötande bilen) för kärring igår. Jaha svarade hon och såg lika glad ut för det. Ingen av dem hade den minsta aning om innebörden av påståendet och det kanske var lika bra det :)

Nu ska jag åka hem till pappa och mamma och sola och bada lite. Ledig dag idag känns som det var det som behövdes efter den här veckan... Lite ridning på fina fuxar kommer såklart också att hinnas med i eftermiddag.

Kram på er!