Framme!

Salam tror att vi är utomlands, och jag frågar om hur vädret är hemma. Vi tror att vi är längre bort än i Norrköping... Lite konstigt att bo på hotell i Norrköping. Men för att rätta känslan ska infinna sig så måste man nästan vara på plats :) sen att de bjuder oss dressyrryttare på hotell gör det ju såklart ännu lättare att stanna här än att åka hem till Linköping.

Sharpmangänget var på plats och hade en påse till mig med roliga saker i. Fina kläder och schabrak. De hade gjort brochyrer och en affisch med en bild på Generalen och mig på. Salam blev gladast, hon var fotografen. Ska ni till Norrköping så passa på att kika in i deras monter...Om inte annat för Salams skull :)

Det är lite speciellt att vara dressyrryttare på NHS, vi får specialbehandling. Hotell, mat och dessutom får alla pris även om man kommer sist :) bra tävling!


Vi åkte till Norrköping idag på eftermiddagen och när vi kommit fram och lastat ur allt så hade dressyrryttarna ett informationsmöte. Vi fick välja musik som vi ville rida till i morgondagens GP och lämna in kürmusiken till söndagens kür. Vi fick också lämna in en presentation om oss själva och hästen.
Musiken vi hade att välja mellan var årets alla Eurovisionbidrag (inte de svenska tyvärr då hade det ju varit ett enkelt val), Svenska tjejschlagers (Nanne Grönvall, Shirley och Sanna Nielsen typ) MammaMia skivan och en skiva med gamla balladklassiker(som jag inte visste vilka det var knappt)

Jag valde Fairytale, tänkte faktiskt på Sanna, det är ju trots allt hennes födelsedag i morgon. (Den och många andra låtar med för den delen kan höras högt och tydligt om ni dyker upp en förmiddag i stallet.) Inte för att hon ska komma och kolla, men jag får väl filma och visa här sen.. Grattis i förskott!

Efter att sista hoppklassen var klar idag så fick vi dressyrryttare komma in och rida på tävlingsbanan. Ganska mycket folk kvar och hög musik gjorde att miljön nog liknar morgondagens tävling. Generalen blir inte speciellt upprörd. Men kan någon förklara varför man, när man kommer in på en framridningsbana plötsligt glömmer precis allt man lärt sig och börjar rida helkonstigt och jättestressat? Det kan inte jag heller...Men efter att i skritt försökt att repetera grundstenarna i det Liane och Mr Schmidt har sagt ett antal gånger så började saker och ting falla på plats och på slutet kändes det riktigt bra. Hoppas det inte blir allt för stora hjärnsläpp i morgon...

Här är två klipp från idag...

När jag red så stod två tjejer bredvid banan och tog kort på oss hela tiden. När jag red förbi hörde jag att de viskade "guuud såååå sööööt"... Jag mistänkte redan då att det inte var mig de syftade på. Efteråt kom de fram igen och ville ta kort på Generalen. Gulligt! Generalens första fanclub förutom Rappestadfancluben då förstås. ;)

Salam tog självklart kort på fancluben, speciellt för er kära bloggläsare...

Nu ska vi sova och drömma om program och knoppar. Sov så gott!