Generalens brorsa Scandic ..

..kom tvåa i en GP i Bremen idag. Ryttare var Patrik Kittel från Sverige. Ärevarvet var lite speciellt, kolla in det här och spola fram till slutet av klippet.

Effektiv lördagmorgon!

Studsade(mild överdrift) upp klockan sex i morse, Tilia ska ha sin medicin var åttonde timme så här i början. När jag ändå var uppe kändes det som att jag lika väl kunde gå upp.

Var i stallet halv åtta och red två hästar innan lektionerna satte igång i ridhuset. Efter det fixade jag i ordning det mesta inför tävlingen i morgon och sen åkte jag till Folåsas ridhus och red en häst till. Allt detta innan klockan elva.

Det känns som att hästarna och jag är väl förberedda inför i morgon, så gott det går i alla fall. En av hästarna har jag egentligen bara ridit fem gånger varav två gånger i år (igår och idag) men vi är helt inställda på att det bara är träning för hennes del. De andra tre har känts jättebra också och vi har ridit igenom programmet flera gånger på varje häst. Irish fick åka tillbaka till Mjölby i fredags och han gick superbra. Han var lite spänd i början men han var hela tiden lydig för skänkeln och gick fint på spåret hela tiden. Hoppas det håller i sig även när det blir lite liv och rörelse på läktaren.

Wengo har förberett sig med att prova sitt nya pannband.



Här ser man bättre hur pannbandet ser ut, man ser också att Wengo har norra europas längsta öron och kanske världens minsta pannlugg. Men han är söt ändå och gud vad han hör bra :)

Programmet som jag ska rida i morgon ändrades förra året och jag tror bara att jag tävlat det ett par gånger. Det är inte så stora förändringar, mest i galoppen. Utan att överdriva har jag hälften av gångerna börjat galopprogrammet fel när jag tränat den här veckan. Jag kommer på det efter att jag gjort försata volten(som det var först i förra programmet, nu ska man göra en ökning först). Ikväll blir det lite mental träning på programmet tror jag.

Nu är det snart dags för Tilia att få medicin igen, då lär hon somna snart igen. Hon verkar bli ganska dåsig av den. Det här är den sista starka tabletten sen ska hon bara ha en sorts tabletter mot smärta. Hon får antibiotika också. Tilia är inte glad på mig, och jag förstår henne. Hon förstår ju inte varför jag lämnar henne till det där stället(Valla djurklinik) som hon bara mår dåligt på. Fjärde gången på kort tid som hon är där nu. Om tio dagar ska hon dit igen och ta bort stygnen.

Efter Tilias medicin ska jag snabbt ner på stan och köpa färg till hallen och börja måla den. Blir skönt när det är klart! Skönt också att kunna gå till stan på ett par minuter, det finns några fördelar med att flytta i alla fall :)

Lianeträning

Igår var jag i Linghem och tränade för Liane Wachtmeister. Ciwi och Generalen var med och vi premiäråkte vår nya transport. Den var jättefin(nästan likadan som den förra) och hästarna tyckte den var helt ok att åka med.

Jag har inte varit så jättesugen på att åka och träna den senaste tiden, mest för att det tar så mycket energi att oroa sig över resan dit. Som tur är har jag världens bästa mamma som har skjutsat mig land och rike runt med hästarna senaste tiden.

Häromdagen fick jag förfrågan om att vara med på Knytkalasträningen med två hästar nästa träning. Jättekul först, men sen insåg jag att jag måste åka dit själv (mamma är i Thailand då). Känns lite läskigt men jag har bestämt mig för att köra dit själv. Om vädret är bra. Självklart har jag nån med mig men jag ska köra själv.

Kul att Generalen får följa med också!

Hästarna gick jättebra igår. Liane är inte bara en jättebra tränare, hon är minst lika bra mental coach också. Hon känner av hur ryttaren känner sig och anpassar träningen efter det. Dagen innan träningen hade jag ingen bra känsla när jag red och det kändes som om att jag hade tagit flera steg tillbaka i ridningen. Jag berättade det innan vi började och hon berättade direkt om sina egna erfarenheter av liknande situationer och man känner sig genast lite bättre när man märker att alla har den känslan ibland.

Generalen fick jobba mycket med övergångar. Han drar sig gärna ur formen lite i övergångarna mellan piaff-passage och mellan ökad trav-samlad trav. Jag måste också bli mer konsekvent närhan lägger sig på min hand och blir stark. Många halter och ryggningar fick vi göra igår. Varje gång han blev stark. Efter varje ryggning var han så fin och mot slutet gjorde vi riktigt fin ökad trav. Det är Generalens svagaste punkt, men nu börjar jag att hitta knapparna för att hålla en fin ökad trav en hel diagonal.

Ciwi var också duktig. Vi måste jobba mer med sidvärtsrörelser så att han blir ännu mera lösgjord i skolorna. Efter travarbete gick vi på galopp och byten. Nu var det ju lite upp till bevis eftersom jag hade avslöjat tidigare att vi klarat byten i varje. Dock var det ju ingen som såg på när det hände...
Vi började med fyror (byten i var fjärde) och sen treor. Vi fick beröm för att bytena var mycket rakare. Yes!
Sen gjorde vi några tvåor, då började svajandet komma tillbaka. Speciellt i bytet till höger. Ajaj. Tillbaka till bytesträning på medellinjen igen. Läxa till nästa gång.

Bytena i varje? Jodå, två byten fixade vi även med publik. Phu...

Sen fick vi visa hur vi hade jobbat med trampandet (piaffen) och Liane tyckte det var stor skillnad sen sist. Måste bara vara noga med vänster bakben som gärna går åt sidan i piaffen. Tänka öppna i piaffen löste problemet. Det gäller att lära sig rätt från början.
Passagen då frågade Liane? Ehh.. jag kommer inte ihåg hur jag började med Generalen, så jag har faktiskt aldrig provat.

Tänk mellantrav som inte ska gå så mycket framåt utan uppåt, sa Liane. Ja då blev det faktiskt lite passage. Häftigt! Mamma filmade lite så kanske att det kommer en film så småningom.

Känns bra att ha två hästar att trimma GP-rörelser på. Så länge det varar kanske man ska lägga till och peppar peppar och allt det där...

Vi taktiksnackade lite om tävlingar också. Vi bestämde oss för att skippa Åstorpstävlingen och sikta på Jönköping i mitten av april i stället. Dit skulle förmodligen Liane åka också, känns bra att ha med henne på första tävlingen för säsongen.

Min fredagkväll...

Jag har hamnat i lite otakt med min tvättstuga. Av någon anledning finns det bara fredagkvällar över till mig när jag ska boka tid... Alltså jag tvättar, en fredagkväll.

Det gör egentligen ingenting för Tilia är nyopererad och jag fick hem henne nu på eftermiddagen och jag vill inte lämna henne ensam i det här tillståndet. Hon är inte allt för pigg, stackaren. Nu måste hon ta det lugnt i minst två veckor till. Inga turer ute på Rappestadfälten än på ett tag.

Tydligen hade hon förändringar på livmodern så det var tur att vi opererade henne nu. Hoppas hon repar sig snart!

Har egentligen jätteroliga saker att blogga om idag, men det får vänta tills i morgon. jag måste sova...

Godnatt kära bloggläsare!

Mjölbys ridhus

Det är inte så ofta jag åker iväg så här på "bara" social träning med hästarna. Men nu kändes det som att det behövdes.

Wengo har inte sett nåt annat ridhus än vårt och Lianes under tiden han har varit hos oss och Irish är ganska "tittig" i vanliga fall och senaste tävlingen i höstas så höll han sig stadigt två meter ifrån väggen tills i slutet av programmet när han slappnade av lite.

När man tränar hemma så gör det ju inte så mycket att han står emot och tittar lite på omgivningen i början av ridpasset. Han slappnar ju alltid av efter en stund. Tyvärr funkar ju inte det systemet så bra på tävlingsbanan. Där måste han vara lydig även om han är lite tittig. Det är här problemet har legat. När han blir spänd blir han lite okontaktbar. Inte så att han sticker iväg utan mest att han blir väldigt okoncentrerad och glömmer bort att det sitter nån på ryggen. Det blir svårt att genomföra ett program då...

Idag tog vi tag i problemet. Jag fick väldigt bra hjälp av mamma som var med idag. Jag nöjer mig oftast med att han går förbi det han är rädd för någorlunda nära och någorlunda i rätt form och sen berömmer jag honom när han har kommit förbi det "otäcka" som finns på väggarna. Hon upplyste mig om att han faktiskt inte behöver beröm för att bara gå rakt fram på spåret. Det borde vara en självklarhet när man är sex år. Hmm, ja det hade hon såklart rätt i.

Jag fick istället se till att varje gång han gick innanför spåret stanna honom och tvinga ut honom till väggen för att sedan berömma när han stod stilla bredvid det han var rädd för. Mycket effektivt. Efter att ha tagit mig ett helt varv runt ridhuset på det här viset gick han som tåget. Han kände sig trygg med att vara vid väggen istället för innan när han bara kände sig rädd. Låter kanske enkelt men då vill jag bara påminna om att Mjölbys ridhus är 80(!)x20 meter och många faror lurar i väggarna. Phu..

Ju fler såna här ridpass man kan få på olika platser desto tryggare kommer han att känna sig med att det alltid är ryttaren han måste lyssna på. Det här blir ett helt nytt sätt för honom att träna på så det kanske tar ett tag innan han helt accepterar det, men det kändes absolut som om vi kom en bra bit på väg idag. Vi får se hur det går nästa ridpass. I morgon får han en lugn dag och på torsdag får han hoppa. Bra för unga hästar med variation. På fredag rider jag honom nästa gång och då blir det eventuellt i Mjölby igen, vi får se.

Wengo var lite mer okomplicerad. Mamma Christine red honom och han såg jätte mjuk och fin ut. Mamma med för den delen. :) Han är en stjärna faktiskt, han står stilla och snällt i transporten och är bara allmänt snäll. Och fin. Mamma var lite orolig att hennes häst inte skulle glänsa tillräckligt på söndag så på vägen hem stannade vi och köpte ett nytt glittrande böjt pannband till honom. Mycket fint.

Ännu mer love is in the air...

Fortfarande inte min..


Men var det inte roligt att se kungafamiljens egen videoinspelning där de tillkännagav förlovningen idag? Man förstår hur bra Hey baberiba gängets imitation faktiskt är.

Kul att de också ska gifta sig!

Love is in the air!

Ja, inte i min air då, men i Ninni och Pers. Idag damp det ner en inbjudan till deras bröllop i maj.


Åh vad roligt att gå på bröllop!

Ninni och hennes syster Annas mycket roliga blogg kan ni läsa här

Tävlingsförberedelser!

Nu på söndag är det dags för årets första tävling. Vi börjar lite lugnt med en lokal dressyr i Mjölby. Lagom långt :)

Om allt går som det ska ska jag rida fyra hästar. Wengo, Irish, Kurant och Diadora. Wengo är vår egen de andra tre ägs av Johanna Wahl (Irish) Sanna Danielsson (Kurant/Nisse) och Katja Stensson (Diadora)

Wengo

Här hittar ni startlistor inför söndag.

I morgon åker vi till Mjölby och "tjuvtränar" lite i deras ridhus. De yngre hästarna som inte varit ute så mycket än ska få lite extra social träning. När det ändå är så nära så känns det bra att hästarna har fått se ridhuset en gång innan tävlingen.

Nu så här veckan innan tävling brukar jag rida igenom delar av programmen varje dag så att hästarna känner sig trygga med linjerna som ska ridas. Programmet rider jag igenom nästan varje gång jag rider den här veckan. Har man en häst som gärna förekommer sin ryttare och "kan själv" kan det vara bättre att inte rida programmet så många gånger, men jag tycker oftast inte att det brukar vara ett problem.

Återkommer i morgon med rapporter om hur hästarna skötte sig.

Bilder från helgen

I fredags firade vi Fanny med middag på Gula Huset och sen spelkväll med fyra olika tårtor till efterrätt hemma hos Sanna och Micka.

Salam och Fanny med presenter



Micka

Vi spelade spelet "Med andra ord". Det är sååå roligt! Vi spelade i lag tills alla hade varit i lag med varandra. Fem gånger. Lika kul varje gång! Som vanligt blir det ganska hög ljudvolym när tre systrar Esping ses, men vi var faktiskt sams hela tiden. Framsteg!

I lördags var vi ett gäng hemma hos Josse. Melodifestival och sushi, kan det bli bättre? Två personer snodde min kamera och roade sig med den. Då får man ju faktiskt skylla sig själv om man hamnar på bloggen, eller hur? Titta och njut :)

Hahaha

En och annan snöig promenad med en busig hund hanns också med i helgen.

Dressyrträning

Idag har jag haft dressyrträningar i Rappestad. Fyra grupper på förmiddagen, som sen red programridning på eftermiddagen. Efter kursen har vi haft ett möte med division 3 ryttarna och sen ett möte om vårt nya stallvärdsprojekt. Sandra och Linda har även hållt i en Gröna-kortetkurs på ridskolan idag. Fullt av aktiviteter alltså! Roligt!

Division 3 gänget hade sin första träff idag och vi har pratat om hur vi ska lägga upp deltagandet på bästa sätt. Jag gillar verkligen det nya systemet med ryttartest i den lägsta divisionen. Tycker det har funkat jättebra. Det går åt en hel del träning innan, men det är ju bara positivt. För er som ännu inte vet vad ryttartest är så är det en tävlingsform där alla lagdeltagare rider in samtidigt på banan. Fyra ryttare rider på led och det är bara en lagtävling, man kan alltså inte placera sig individuellt. Första omgången är den 22/3, så vi har en månad till på oss att träna. Många av ryttarna har aldrig tävlat utanför Rappestad förut så det kommer verkligen att bli jättekul och framförallt spännande!

Nathalie, Ellinor, Sofia och Maja

Ett av lagen som var med förra året. Här kom de trea i Finspång.

Evigt skruvande...

...allt som har med ihopsättning av möbler att göra, tar alltid minst dubbelt så lång tid än man tror. Nu börjar det bli klart med skruvandet. Bara ett litet bord kvar, och städa i ordning allt. Phu, det kommer att ta ett tag till. Konstigt nog är det dessutom alltid några skruvar och små saker kvar i påsen när grejerna är klara och ihopsatta.

Idag har jag i allafall kommit igång med nya bredbandet (= lättare att blogga) och Corren damp ner på hallmattan idag äntligen, har fått klara mig utan den här veckan efter flytten. Ingen lördagmorgon utan Corren...

Här på Correns internetupplaga hittade jag Timmie förut. Barnen som gjort tårtan har varit och ridit på Timmie hos oss i Rappestad ihop med Marianne, Salams mamma. De tyckte tydligen så mycket om Timmie att de gjorde en tårta som såg ut som hon...

Nästan i alla fall :) gulligt!

Timmie på riktigt

Tjoho :)

Idag har jag klarat att köra transport igen, inte så svårt som jag trodde. Har inte kört nån gång sen olyckan och jag har verkligen inte varit sugen på att prova. Igår körde jag vanlig släpkärra och idag tog jag transporten. :) yes!

Nu ska stallgänget ut och äta och fira Fanny som fyllde år för nån vecka sen. Grattis igen!

Vem behöver starka killar när det finns systrar?

Var precis på väg och skriva ett inlägg om eftermiddagen, men upptäckte att syster Josse beskrivit den alldeles utmärkt på sin blogg. Läs den här.

Okay jag kanske överdrev överskriften litegrann, jag behöver en händig kille. Nu med en gång. Jag har köpt en massa möbler och upptäckte just att det kommer ta flera år för mig att sätta ihop dem...Tur att världens bästa kille (snygg dessutom) kommer och sätter upp dem på lördag...

Fint kommer det att bli!

Idag har jag varit ledig från stalljobbet. Ganska skönt ibland att bara koncentrera sig på ridningen. Jag har varit i stallet utan att stressa och ridit i lugn och ro och tagit den tid som behövdes för de hästarna jag red.

Annars rider jag oftast under tidspress eftersom jag rider mellan två jobb. Först stalljobb sen ridning och sen lektioner. Det brukar funka bra, men ibland önskar man såklart att det fanns mer tid för att rida. (Vem önskar sig inte mer tid??)

Wengo fick en uteritt ihop med Diana. Det tror jag han tyckte om. Jag måste erkänna att jag är dålig på att rida ut under vinterhalvåret. Halt, kallt, mörkt och lite tid gör att jag inte är så förtjust i att rida ut. Jag är imponerad av de som rider ute alltid i alla väder.

Wilda i höstsolen

Nu hinner jag inte blogga mer, ska till IKEA med Josse och kolla på möbler. Behöver garderob och bokhyllor. Jag kan inte direkt säga att jag fått någon riktig ordning här hemma, mest på grund av brist på ovanstående...

Ha det bra!

Byten i varje!

Dagens glädjeämne är byten i varje. Det är svårt, men så kul när det funkar. Ciwi har jag nu ett tag bara tränat att få lugn i singelbyten. Han laddar ganska mycket när jag kommer till seriebytena så jag har bara tränat ett och två byten i taget. Målet är att ha fullständig kontroll på framförallt tempot i bytesserierna. Det brukar gärna bli lite hastigt annars.

Idag red jag först två byten i var fjärde, tills jag kände att han var helt lugn och inte drog iväg det minsta efter andra bytet. Sen gjorde jag likadant i var tredje och vartannat. När jag kom in på en diagonal så kände jag bara att nu, nu känns det som jag skulle kunna göra i varje. Det var helt oplanerat och så chansade jag och det gick! Två byten i varje. Lugnt och fint. Hurra!

Det har ju blivit lite si och så med ridningen på sista tiden. Först var jag sjuk, sen blev jag frisk lagom till jag åkte till Åre på semester, och sen blev jag sjuk igen, och sen en flytt på det. Hästarna har ridits av mig och andra men det har ju inte blivit någon hårdträning precis.

Faktum är att hästarna nu känns jättefina efter att ha fått ta det lite lugnare. Det kan vara bra med lite vila ibland.

På måndagar har jag fyra ridskolegrupper varav två grupper är nybörjare. Ena gruppen är lite äldre och tuffare och de har ridit själva ett tag. Den andra gruppen är lite yngre barn och idag var första gången alla red helt själva och travade. De var så lyckliga efteråt. Just idag har jag hört från två elever att Charmer är världens bästa ponny. Han har tydligen varit extra snäll idag.

Tyvärr så måste jag meddela att hästen som blev påkörd i lördags kväll tyvärr var tvungen att avlivas på söndagmorgonen. Hon var betydligt sämre på morgonen och det fanns inget mer att göra. Jättetråkigt och sorgligt. För att Zinnia inte ska bli ensam hemma hos vår granne så har Putte fått flytta dit ett tag. Jag har fått rapporter att de tycker bra om varandra och att Putte verkar trivas i sitt nya stall.

Färdigflyttad

Frånvaron här på bloggen har bara berott på att jag har jobbat och flyttat i helgen. Nu är alla saker på plats i nya lägenheten, den är tapetserad och målad. Jag har bara kvar att fixa hallen, men det gör jag när allt annat har kommit i ordning.

Jag trodde att jag bara skulle behöva köra ett lass igår. Det blev tre... Tack pappa, Danne och Josse som hjälpte till att släpa på alla grejer.

Nu kvarstår bara den lilla detaljen att packa upp och få allt i ordning. Jag blev jättenöjd nyss över att lyckats få upp kökslampan. Rakt och bra. I med kontakten, men den funkade inte. Typiskt.

Köket börjar annars bli ganska färdiguppackat och fint. Vardagsrummet har jag inte ens börjat med. I sovrummet är sängen klar. Kläderna är i total oordning. Det blir nog nästa projekt. Inte idag. Kom just hem och känner mig tämligen slut. Börjar bli lite friskare, är bara vanligt förkyld nu.

Så här blev vardagsrumstapeten

Fler bilder kommer när det ser lite snyggare ut här hemma. Känns lite konstigt att säga hemma, för det känns inte så hemma. Första gången i mitt liv som jag bor helt själv. Kanske är dags... Eller helt själv är jag ju såklart inte, Tilia bor ju här med!

Lördagsdramatik...

För ungefär två timmar sen kom jag hem från dagens alla aktiviteter. De bloggar jag om lite senare. Jag kom i alla fall hem och planerade att åka och fira alla hjärtans dag med min syster Sanna och gänget.

Då ringer vår granne. Hon har två hästar varav en som hon lånar av oss. Zinnia, min ponny som jag haft sen hon var föl (och nu är hon 24).

Hon ringde och skrek osammanhängande att hästarna var påkörda. Hennes häst låg på vägen och Zinnia var försvunnen. Hästarna hade blivit skrämda när hon skulle ta in dem från hagen och de sprang igenom ett staket.

Fick ganska många flashbacks från min olycka för någon månad sen...

Mamma och jag åkte iväg och bestämde oss först för att försöka hitta Zinnia. Med hjälp av logiskt tänkande (mamma) hittade vi henne på stallplan vid vårt gamla stall, där för övrigt Zinnia föddes. Hon var oskadd!!! Inte en skråma och hon blev ganska nöjd över att komma in i stallet och äta upp morötterna som låg i krubban. Sorry Prinsen som bor där i vanliga fall.

Zinnia och min syster Josse vinner Karamell Cup i Sissi Liljas Ridhus för ungefär hundra år sen. Med på bilden är även Charlotte Pettersson på sin ponny Rocky

När vi kom upp till stora vägen var redan flera polisbilar på plats och det var långa köer. Vi hade telefonkontakt med vår granne som sa att hennes häst låg på vägen och inte ville resa sig. Fy vilken mardröm!. Lyckligtvis har vi en granne till som är veterinär, Åsa Frykman. En veterinär som är helt underbart fantastisk som ställer upp i alla lägen. Vi knackade på och hon var hemma. Vi åkte alla upp till hästen som nu hade ställt sig upp. Åsa tog med sin transport. Efter att i princip ha lyft in hästen i transporten kom vi iväg till hennes klinik i Mantorp.

Hästen är mycket svårt skadad och chockad och utgången är högst osäker. Hon kommer att få natten på sig och kommer att röntgas i morgon bitti. Såren är sydda och hon är omplåstrad så gott det går. Alla ben är hela men det finns en misstanke om att halsen eller nacken kan vara skadad. Hur allvarligt får vi reda på i morgon. Jag håller alla tummar för att det går bra. Hur som helst är hästen i god vård.

De som satt i bilen blev enligt uppgift från polisen inte allvarligt skadade utan bara mindre skrapsår. Bilen tror jag var ganska demolerad. De hade förmodligen inte en chans att stanna. Skönt att det gick bra för dem!

Vad många (icke hästkunniga) bilförare inte känner till är att det är ungefär lika farligt att krocka med en häst som att krocka med en älg. Livsfarligt alltså. Tänk på det ni som kör om hästar och ryttare i trafiken. Håll avståndet och kör sakta förbi!

Det som jag tycker är obehagligt är att det finns ingen hjälp att få snabbt i såna här situationer. Nu hade den här hästen tur att det fanns en veterinär så nära. Men jag vet ju med att det är omöjligt att få tag på en akutveterinär när det behövs. Jag själv fick vänta i nästan tre timmar innan mina hästar fick vård när jag var med om min trafikolycka. Det var ändå en vardag och mitt på dagen. Vilken mardröm om de skulle ha varit så här skadade. Nu var de lyckligtvis inte det.

Det här var andra chocken på två dagar. Igår körde jag över en katt. Helt plötsligt hoppade den upp framför bilen. Jag måste ha kört över den, men jag hörde ingen duns och bilen guppade inte till. Jag hann inte ens bromsa och katten var spårlöst borta. Den måste ha hamnat mellan hjulen på något vis. Jag ringde på hos den jag förmodade var kattägaren och han såg inte speciellt förvånad ut. Jaja jag märker väl om han kommer in till middagen. Hoppas den gjorde det!!! Det visade sig att mamma råkat ut för exakt samma sak vid samma hus och troligtvis samma katt för ett år sen. Den katten kan inte ha många liv kvar.

Träningen för Liane

Träningen för Liane Wachtmeister gick jättebra. Irish var riktigt duktig och Liane tyckte jättemycket om honom. Precis som vi! För att stärka upp honom och få honom riktigt uppmärksam fick vi rådet övergångar, övergångar och åter övergångar. I galoppen tyckte Liane att jag ska jobba honom på 10-12 metersvolter från långsidan. Det blir riktigt bra styrketräning. Då måste hästen att samla galoppen för att hålla balansen. Mycket enkel men bra övning.

jag har varit ganska osäker och orolig under den senaste tiden att Generalen ska ha tagit mer skada av transportolyckan än vad jag trott. Jag är i och för sig alltid lite orolig över att något ska vara fel, men nu har jag nog ett tag kännt efter lite för mycket. Den här träningen var första gången jag vågade rida på precis som vanligt. Liane tyckte han såg oförskämt fräsch och fin ut. Mycket skönt att få det bekräftat.

Filmerna har jag inte lyckats lägga upp än, men de kanske kommer så småningom. Vädret på eftermiddagen var fantastiskt. Salam och jag passade på att ta lite kort i vintersolen innan träningen.

Salam är Generalens trogna hästskötare (och min personliga assistent ;) ) Hon har också en blogg den kan ni läsa här.

Trött på att vara sjuk.

En häst, Generalen, orkade jag med idag. Sen kändes det som om att jag höll på att dö. Jag är så trött på att vara sjuk nu.

Men med ipren, hostmedicin och nonijuice börjar jag faktiskt känna mig som en människa igen.
Ska försöka att ta det lite lugnt på förmiddagen i morgon så jag kan träna i morgon.

Generalen kändes faktiskt riktigt bra idag. Med tanke på att han inte reds igår och att jag inte är på topp så trodde jag att det skulle bli ett jobbigt pass idag. Men jag hade fel. Han var mjuk och fin och han gjorde riktigt fin piaff och passage idag. Härligt!

Liane har inte sett Generalen på flera månader nu så det ska bli spännande att se vad hon tycker om honom i morgon. Först fick Generalen en lite lugnare period efter SM förra året som var i november. I december tränade vi på som vanligt hemma och det var Ciwi som fick åka på träningarna. Sen i januari råkade vi ju ut för en trafikolycka och efter den har Generalen bara ridits lite lugnare. Inte för att han har varit skadad utan bara för säkerhets skull. Nu känns det i alla fall som vi börjar närma oss tävlingsform igen.

På tal om tävlingar så har jag en hel hög med nya dressyrprogram att lära mig. Jag har tittat igenom dem men jag skulle överdriva om jag sa att jag lärt mig alla utantill. Här kan du se alla uppdateringar på dressyrprogrammen för 2009 Första tävlingen blir i Mjölby 1 mars. Då är det unghästarna som ska ut för första gången i år.

Förutom Generalen så ska jag rida en av mina utbildningshästar för Liane i morgon. Irish är en sexåring som ägs av Johanna Wahl. Liane har inte sett honom förut och det blir kul att höra vad hon tycker.

Ciwi får stanna hemma i morgon. Ciwi ja, han ska ju presenteras här idag.

Ciwi är nio år och jag har haft honom lika länge. (Räkna nu inte ihjäl er) Alltså har vi fött upp honom själva. Ciwis mamma Camomill (Chirac-Cosmos xx) har min mamma haft ända sen hon (Camomill) var föl. Ciwis pappa är den lite mer kända Briar...

foto: JanGyllensten
Fotot från www.tullstorp.nu

Med Ciwi är jag uttagen till Knytkalasets Plantskola. De tror och tycker att han är en framtidshäst. Det tror jag också. Ciwi har det mesta som jag önskar mig av en häst faktiskt.

Ja det var nog allt för idag.

kram L

Jag kan tycka...

...att namnet på den här boken är lite underligt, men ganska roligt. Men det kanske bara är jag?



Det är hur som helst en bok jag ska lära mig utantill. Dessutom köra lastbilen på bilden. Det känns som en utmaning, men kanske ett måste om jag ska fortsätta tävla och träna på den här nivån.

Vilodag

Det känns bra att alla hästar fick ett ridpass igår för idag har stora influensan(här överdriver jag nog lite, jätteförkylning är nog ett bättre ord) slagit till. Jag var i stallet på förmiddagen men jag har inte orkat rida idag. Tur det finns snälla systrar och kompisar som ställer upp och jobbar extra när man blir sjuk.

En eftermiddag i stillhet gör faktiskt att jag känner mig mycket bättre. Hoppas att jag kan rida i morgon igen och hoppas verkligen att jag kan rida på fredag. Då kommer min tränare Liane Wachtmeister till Linköping och jag ska vara med och träna på två hästar. Hon kommer till Josefine Krönfelts ridhus utanför Linghem. Förhoppningsvis kommer det lite filmer här i bloggen efter träningen.

Både Josefine och jag ingår i Knytkalasets Plantskola. Här kan ni läsa lite om projektet och i senaste papperstidningen Ridsport finns en artikel om oss som är med i Plantskolan. Josefines hemsida kan du se här


En del av mitt företag är att jag köper in lovande ungponnyer som jag utbildar och sen säljer. Just nu har jag en ursöt ponny som kallas BamBam. Han kommer att utbildas ett par månader till innan han blir till salu.

Han var ganska pigg till att börja med och i början av förra veckan hade jag med honom på en ridskolelektion. Han förstod då inte alls syftet med att springa lugnt och fint och att galoppera på volter. Han körde sitt eget race kan man säga. Men efter att ha varit med några lektioner nu med duktiga erfarna ponnyryttare så börjar han att anpassa sig till de andra hästarna. Igår gick han riktigt fint och kunde galoppera i lugn galopp på volterna, precis som de andra ridskolehästarna. Jag tror det är jättenyttigt för unga hästar att ridas i grupp. De känner sig tryggare och kan då koncentrera sig på sin uppgift. BamBam är en tysk ridponny som är sex år. Han kan inte så mycket än men förhoppningsvis ska vi kunna ändra på det. Snäll är han i alla fall. Och söt som socker.

I morgon presenteras Ciwi här på bloggen.

Så finns det de som säger att inget händer på landet...

Idag mötte jag den här samlingen med bilen.

Jag var iväg en halvtimme och köpte foder till hästarna och när jag kom tillbaka hade någon roat sig med att bygga fem minisnögubbar mitt på vägen. Vitsiga grannar...

Jag har fått många reaktioner på reportaget i tidningen idag. Jättekul! Några oroliga läsare från den gamla bloggen har undrat om jag kommer att ändra bloggen helt nu när den finns på Corren istället. Till er kan jag bara säga, nej bloggen fortsätter precis som förut. Linda S, jag lovar att skälla på dig minst en gång i veckan!

För er nya läsare tänkte jag presentera mina hästar för er så ni vet lite om dem. Idag börjar vi med stjärnan i stallet. Generalen. För er som inte sett tidningen idag eller kollat upp här högst upp på sidan så ser Generalen ut så här.

foto: Sofie Samuelsson

Kanske inte till vardags, då ser han mer ut så här.



foto: Jeppe Gustavsson

Generalen är 17 år och jag har haft honom sen han var 7. Vi har varit med om en massa saker under de här tio åren. Det blir lite långrandigt att ta allt här men är man intresserad av att veta mer kan ni läsa mer om vår historia här

Generalen är den häst som jag i dagsläget tävlar högst klasser med och vi hoppas på en till rolig säsong på dressyrbanorna!

I morgon blir det presentation av en av de andra hästarna. Vi får se vem det blir...

Idag har annars varit en bra hästdag. Alla hästar har ridits och det har känts riktigt bra.

Dessvärre har hela min familj varit mer eller mindre däckade i influensa på senaste tiden och det känns som att det är min tur snart. Jag var sjuk för ett par veckor sen och nu verkar det vara dags igen. Typiskt.

Hoppas ni håller er friska och pigga i alla fall! Vi hörs!

kram Lotta

Hej och välkommen till min nya blogg!

foto: Jeppe Gustavsson

Jag heter Charlotte Esping och har fått det väldigt roliga uppdraget att skriva en ridsportblogg här på corren.se.

Jag är 28 år gammal och bor i Linköping. Vi har vårt stall i Rappestad en bit utanför stan. Där driver jag och min familj ridskola. På gården finns 45 hästar, både ridskolehästar och tävlingshästar. Vid sidan av ridskolan driver jag mitt eget hästutbildningsföretag. Jag har just nu fem egna hästar och ett par utbildningshästar i träning.

Som ni förstår tas den största delen av min tid upp av hästar och hästmänniskor. Ni kommer att kunna följa mig och mina hästar på träning, tävling och en massa annat kul. Du kommer även att få lite träningstips och kanske lite roligt hästskvaller då och då...

Vi hörs snart igen! kram Lotta